|
Socken Ordet socken är ett gammalt begrepp som först användes i betydelsen folksamling eller folkskara. Ordet fick en ny betydelse vid tiden då Knut den Store var kung över England, Danmark och Norge, 1014-1035. Invånarna betalade sin "skatt", dvs en andel av vad de skördat eller framställt, vid stormännens gods och dessa platser kallade de danska vikingarna för "sokn". I detta fall kan man härleda ordet socken till det tyska ordet "suchen" i betydelsen samla in. De första kyrkorna av sten byggdes av stormännen under 1100-talet och platsen för kyrkan förlades ofta inom en dennes ägor, intill en hednisk offerkälla eller i en offerlund. Troligen inspirerade från England och Dannelagen förs troligen seden in från England att invånarna skulle ersätta stormannen för uppförandet av kyrkan på hans mark, präst m.m. Detta utvecklades sedan till en skatt, s.k. tionde till kyrkan. Sockenindelningen sammanföll således med kristendomens införande i Sverige och blev i stort sett klar under 1300-talet då Sverige hade ca 1750 kyrkor. Sockennamnen fick oftast sitt namn från den by, där kyrkan byggdes. Sockennamnet kan även härstamma från den bygd, där kyrkan byggdes eller från det geografiska läget. "Konungen låter kyrkobygge börja, bönderna föra det till slut. Nu är kyrka byggd, då skall man skötningar till kyrkan giva, det är åker till tolv tunnors utsäde, då hälften ligger i träde, och äng som ger tolv lass hö. Sedan skall man köpa böcker och mässkläder, kalk och klockor och den skrud, som skall brukas mannen till hjälp, då han kommer i världen eller går ut världen, både för levande och döda. Detta allt skall socknen kosta. " (Citat ur Östgötalagens kyrkobalk, tolkad av Åke Holmbäck och Elias Wessén, Svenska Lanskapslagar). De första kyrkorna byggdes i trä och i formen av stavkyrka under 1000- och 1100 talet. Från 1100-talet började även de första stenkyrkorna byggas. Byggnadsformen var i romansk stil. Vartefter byggnadstekniken utvecklades övergick man till att bygga i den gotiska stilen. Den nya tekniken innebar att man kunde bygga högre kyrkor och ersätta de små fönstergluggarna med höga fönster med spetsbågar. Domkyrkan i Linköping är ett exempel på en katedral i gotisk stil. Kyrkobyggen tog oftast lång tid vilket ofta innebar att stilarna kom att blandas. Karaktäristiskt för den medeltida kyrkan är väggmålningarna med bibliska motiv och kampen mellan gott och ont. Vid reformationen blev predikstolen ett viktigt inslag i kyrkorummet. Altarskåpen ersattes ofta med altaruppsatser i trä som bestod av målningar, figurreliefer och texter. De byggdes i flera etage över altaret. Nya kyrkobyggen byggdes i tidens gällande stil varför dessa byggnader är ett utmärkt studieobjekt för olika byggnadsstilar under årens lopp såsom renässans, barock, klassicism, gustaviansk stil, Karl Johan stilen, nygotiken, jugend och nationalromantik fram till modern byggnadsstil. Under medeltiden hade socknen ett självstyre och utgjorde den minsta enheten i kyrkans organisation. Sockenstämman var det forum där sockenborna beslutade i socknens egna angelägenheter. Sockennämnden bestod av 6 till 12 män. Ofta bestod nämnden av 6 ledamöter och dessa benämndes då sexmän. Nämnden leddes av sockenprästen/kyrkoherden och ansvarade även för en kyrklig rättsskipning där kyrkostraff blev påföljden, dvs. kyrkotukt och brott mot de 10 budorden, såsom brott mot helgande av vilodagen. Även smärre tvister mellan grannarna löstes här. Sockennämnden förde sockenböndernas talan inför både den världsliga och kyrkliga makten. Vid sockenstämman, som var socknens beslutande organ och sammanträdde minst en gång per år, deltog även kvinnorna. På sockenstämman utsågs kyrkvärdar som bl.a. skötte kyrkans ekonomiska förvaltning vilket de sedan skulle redogöra för inför sockenmännen. Andra frågor som avhandlades på stämman var ärenden om kyrkans egendom, prästens tjänsteutövning och socknens fattigvård. Dessutom anställdes en klockare som hade hand om kyrkans nycklar och ansvarade för klockringningen. Även anställning av sockenhantverkare, såsom smed, skräddare och skomakare, avhandlades av stämman. Sexmännen skulle förutom att vara socknens "ordningsmän" även sköta indrivning av extra skatter som krävdes av socknen och agera som socknens ombud vid förhandlingar med grannsocknar och myndigheter. Kyrkovärdarna och sockenmännen valdes till dessa hedersuppdrag av sockenborna.
|