Ulrika kyrka från 1737

Ulrika ligger i skogslandet söder om östgötaslätten. Landskapet består mestadels av vidsträckta skogsmarker, ljunghedar, mossar och bergåsar. Trakten var ett av de områden i Östergötland, som senast fick fast bosättning, vilket troligen vid 1000-talet. Detta kan man t.ex. utläsa med hjälp av gårdarnas namn. Bland annat är flera gårdar med ändelse -torp, -hult och -bo såsom Farsbo sådana bosättningar. Länge fanns endast ridstigar för kommunikation till andra trakter, och då till kyrkorna i Kisa, Gammelkil, Nykil och Malexander. Först under 1700-talet och 1800talet byggdes vägar där häst och vagn kunde användas.

Ulrika socken har en väldokumenterad historia, inte minst tack vare bygdens son, Sven J Carlsson. Sven skrev boken Anteckningar om Ulrika socken, som är en av mina källor. Boken är en guldgruva för alla som vill lära mer om vår svenska historia och då särskilt vilka omständigheter den vanlige bonden levde under.

Vacker vy på väg mot Ulrika

Fram till år 1896, hörde Ulrika socken till Valkebo härad: Innan dess hade socknens olika byar och gårdar tillhört förutom Valkebo, även Kinda, Ydre och Vifolka härader. Ulrika socken bekräftades som eget pastorat genom en kunglig resolution den 5 februari 1761. Socknen var då utbruten ur Nykil, Gammalkil, Västra Harg, Malexander och Kisa socken. Dessförinnan hade Ulrika varit en kapellförsamling, där gränsbönderna hade skyldigheter mot sina respektive ursprungliga socknar. Enligt kyrkobokens noteringar ska skogsbönderna vid gränstrakten av Nykil, Gammalkil, Kisa och Malexander socknar försökt att uppföra en kyrka redan i slutet av 1400-talet. För detta ändamål krävdes kungens tillstånd. Då pest och krig härjade fick detta skjutas upp till bättre tillfälle.

Bönderna hade minst 2 mil till sina kyrkor och detta innebar att fick färdas mer än 4 mil för ett besök. Några egentliga vägar saknades, utan man fick färdas på skogsstigar. Dessa kunde vara nog så leriga om höst och vår och dessutom belagda med is på vintern. Det var vanskligt och farligt att få ett nyfött barn till dop. Ett dop skulle ske senast 8 dagar efter födseln. Att få de avlidna till begravning blev dyrt på grund av avståndet, då man även måste anlita avbytare, för att få kistan till kyrkan. Förutom detta stannade många ungdomar hemma på helgen och spelade kort, kastade kägla, ägnade sig åt fiske eller andra än syndigare ting.

Enligt en sägen, ska bonden Samuel Larsson från byn Viprödsle mist sitt nyfödda barn på väg till dopet. Bondens häst hade halkat på isen och barnet fallit illa. Samuel tog initiativ till att uppvakta kungen i Stockholm och historien skulle ha rört drottning Ulrika Eleonora, som lovat stödja saken. En uppvaktning gjordes 1732 hos biskopen i Linköping utan att leda någonstans. Bönderna lyckades emellertid övertala kornetten Birger von Gardemein på Stora Broby att ta sig an frågan om ett kyrkobygge. Von Gardemein sände en skriftlig begäran, undertecknad av 14 bönder, till Kungl. Maj:t. Ärendet togs upp vid 1734 års riksdag. Efter utredning och yttrande hos häradsrätten, domkapitlet och häradshövdingen beslöt sedan 1736 års riksdag att godkänna att bönderna skulle få uppföra en kyrka.

Den 1 juni 1737 invigdes så kyrkan av biskopen. Kyrkan blev kallad Ulrika Eleonora efter drottningen. Hälften av all uppvaktning vid invigningen fick inte plats i kyrkan, utan fick stå utanför. Kyrkan var emellertid inte helt färdig till invigningen, utan spån på väggar och tak sattes dit senare. År 1742 byggdes kyrkans vapenhus och 1755 uppfördes en läktare i kyrkan. Korets tak fick målningar, som föreställer treenigheten, utförda av mäster I G Stoltz i Vadstena.

Ulrika kyrkas interiör.

Till den nya kyrkan skänktes utsmyckningar av olika slag. Drottningen skänkte ett kalkkläde, nattvardskärl såsom en förgylld vinkanna, kalk och oblatask, ett förgyllt dopfat m.fl. föremål. En predikstol från Västra Eneby skänktes av ryttmästaren Gustav Drakes änka, Elisabeth Haddorss. Kronprinsessan Ulrika Lovisa skänkte en stor klocka. Sockenborna gjöt om tre mindre klockor, som de tidigare fått till skänkts, till en stor klocka och en klockstapel för dessa båda större klockor uppfördes 1752. Friherrinnan och hovfröken Emerentia von Dyben skänkte en altartavla. Även Tyska församlingen i Stockholm skänkte en tavla. Paret från Stora Farsbo, Martin Gustav Planck och hans fru , Hedvig Magdalena Runberg, dåvarande kyrkoherdens dotter, skänkte 1786 en håv av svart sammet och guldgaloner. 1798 bidrog paret Planck från Stora Farsbo även med 1000 kronor, medan kyrkan bidrog med 2000 kronor till inköp av en orgel med 7 stämmor , byggd 1734 av Johan Nicklas Cahman. Sockenbornas medel var starkt begränsade, men 1768 inköptes för egna medel en sockenbudskalk av silver och en förgylld brudkrona med 27 stenar. Denna brudkrona lånades sedan ut mot en avgift på 2 skilling vid kronbröllop.

Sven Jacob Carlsson från Lilla Emtefall samlade på äldre föremål från bygden. 1952 donerade han och hans hustru Hanna sin museisamling till församlingen. Villkoret för gåvan var att en museibyggnad skulle uppföras och en museistiftelse skulle förvalta allt detta. Ulrika Museum är nu en av vårt lands förnämsta hembygdsmuseer.

Min anfader Lars Persson Sollfeldt, hans fru Annika Andersdotter och deras barn, Petter, Anders, Ingeborg ach Anna, bodde här i Ulrika. Lars var soldat för rote nr 2, Sålltorp och som soldat disponerade han Sålltorpsstugan. När han pensionerats flytade familjen till Spångtorpet, Åsarp ägor. I slutet av 1770 flyttade Sven Planck Wallpol hit tillsammans med sin mor Annika Andersdotter (inte att förväxla med Lars fru enligt ovan). Annika tjänade som husdeja i Stora Farsbo. Denna gård ägdes av Martin Gustaf Planck, Svens far. Sven blev sedemera sockenskräddare och därefter soldat för rote nr 2, Sålltorp. Han gifte sig med den förre soldaten Lars' dotter, Ingeborg. De flyttade senare till Afgölstugan, då Sven flyttats över till rote nr 5, Amundebo. Läs hel historien om soldaten Sven Planck Wallpol's liv och äventyr.

Ulrika Museum.
Här presenterar jag en inofficiell sida med information om Ulrika Museum.

Soldaten Sven Planck Wallpol.
En berättelse om soldaten Sven Planck Wallpol som blev 96 år och levde under tiden 1777-1873.

Externa länkar:

Historieportalen om Ulrika Museum.

Linköpings kommun, om Sven Jacob Carlsson

Sockenstugan, Ulrika hembygdsmuseum

Historieportalen, Ulrika skola, elevarbeten från studier i Ulrika museum

Kinda härads hemsida.
Här finner du information om Kinda härad, t.ex. socknar i häradet, släkttavlor över kända östgötar, födelsebok m.m. Det är författaren och kände släktforskaren Bo Lindvall som skapat denna sida.

Ulrika socken.
En sida om Ulrika socken gjord av Bo Lindvall. Här finns mycket intressant att läsa om Ulrika, bl.a. födelsebok, litteraturhänvisningar och mycket annat.

Information Ulrika
En sida med aktuell information om Ulrika.